Byggarbetaren som troligen var hemma från Balkan kom emot mig på trottoaren okristligt tidigt en morgon. Han såg anmärkningsvärt nöjd ut, gick med raska steg och nickade nästan igenkännande mot mig. Hans blå t-tröja pryddes av texten ”Today is a good day”. Tröjan var välanvänd och nästan lika smutsig som hängselbyxorna med kraftiga fickor. Han hade en bra dag. Det såg man. Men jag vet inte vilken roll tröjans budskap hade för hans humör. Mannen och hans tröja fastnade i mina tankar hela dagen. Senare samma dag gjorde jag ett nyhetsinslag om hur politikerna har tänkt att vi ska orka i arbetslivet fram till de allt längre framflyttade pensionsmålen. Jag tänkte föreslå en likadan tröja åt alla.
Jämsides med att vi talar om vilken svacka vårt land – ja, hela världen – är inne i, betonas det vikten av att skapa nya jobb och få folk att trivas på dem. “Det är från jobben det goda livet börjar”, upprepas det nästan som ett mantra. Att ha en roll, ett sammanhang – och gärna lite lön är helt klart viktigt för att vi ska må bra. Men även med ett jobb kan vi känna oss otillfredsställda. Hur man skapar flera jobb är långt upp till politikerna. Men hur vi ska orka jobba längre är mera en fråga om oss själva och hur vi beter oss mot varandra. Vareviga kotte behöver inte bry sitt huvud med vilka strukturella förändringar vårt land behöver. Alla har en roll att föra utvecklingen framåt. Det börjar med att vi beter oss som folk mot varann. Det låter så självklart, men är det ändå inte. Exempel på dåligt betende kan jag ge hur många som helst – och jag vet att du kan fylla på med fler. Att skapa dålig stämning och vara osaklig mot andra är destruktivt. För oss själva – och i förlängningen för hela samhället.
I Indien är det svårt att se och lära känna alla.
Nå, att bara vänligt nicka mot varandra som en hälsning ändrar kanske inte världen, men jag tror det kan ge mera effekt än man tror. Vi borde se varandra mer. Den frasen är en klyscha med kompisar då man äntligen lyckas med en träff. Men vi borde verkligen se varandra mer. Mannen som alltid sitter på samma bänk i parken, kassörskan du möter tre gånger i veckan, lapplisan, den tiggande kvinnan, grannen, konduktören… ja, alltihop. Att intyga att vi ser varandra tror jag är början till en ömsesidig bekräftelse. Början till en bra dag.
Jag tror vi har mycket kapacitet att förbättra samhället, nästan utan insats. Det kan börja med en skjorta som påminner oss om att i dag är det en bra dag. Nästa gång jag ser mannen med tröjan, ska jag inte bara hälsa på honom, utan prata med honom. Först om hans tröja, och sedan om hur jag tror att den kan förändra världen.
