– Har vi någon slags skyldighet att varje månad rapportera om hur många som skrivit ut sig ur kyrkan, frågade en kollega på redaktionens morgonmöte. Hon hade rätt i att medierna svalt Fritänkarnas bete, och länge månatligen publicerade deras anti-kyrkostatistik rätt upp och ner. Väldigt lite analys, bakgrund och reflektion kring frågan. Siffrorna talar väl sitt klara språk? En boom blev det efter Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen väckte starka känslor efter en tv-sänd debatt om homosexuella. Fritänkarna gnuggade händerna då tusentals stack hälsade lutherska kyrkan ”So long”,
Lite samma fenomen gjorde comeback nu i sommar. Det är tacksamt att släppa en nyhetsbomb mitt i Semesterfinland. Vad som helst får avsevärt mera medieutrymme än det skulle förtjäna. Och då går Kristdemokraternas ordförande igen och ger ett uttalande om något, som ingen är helt säker på vad det var, men något i stil med att Bibelns ord är viktigare än Finlands lag – och igen något om aborter. Sen är hjulen i rullning igen.
”Jaha, säger Räsänen att man får bryta mot lagen?! Så, kyrkan anser sig viktigare än landets lagar? Ja-se kristna tror sig vara för mera än vanligt folk. Det går jag inte med på. Jag gillar inte kyrkans skenheliga besser-wisserfasoner. Politik ska inte blandas ihop med sagor. Jag lämnar kyrkan!”
Det hela liknar nästan Tage Danielssons texter om generaliseringar i hans text om nyanser. Vår slutledningsförmåga haltar när vi resonerar kring sådant vi inte gillar. När vi redan är övertygade, så utmynnar vårt dividerande i exakt det resultat vi vill ha. Säger Kristdemokraternas ordförande något som kan tolkas som idioti är det lätt att skriva ut sig ur kyrkan. Vanligt är ens påverka genom att rösta för – snarare än mot något. Eller så kräver man någons avgång. Men gentemot kyrkan (eller är det Kristdemokraterna?) försöker man understryka sitt missnöje med att basunera ut sin egen avgång.
Åtminstone icke-katoliker får ifrågasätta påven och rojalister får häckla presidenten. Vi lever i ett fritt land. Och ogillar man något, får man reagera. ”Någon borde avgå”, har blivit det smått sarkastiska utropet, oberoende sakfråga. I kyrkan kräver ingen någons avgång. Man avgår själv. Oberoende vad det handlar om. Men det är lönlöst att försöka förändra kyrkan genom kyrkobojkott, när det handlar om politiska uttalanden. Det är ungefär som om jag, ogillar vad EU:s komissionär Manuel Barroso säger och själv kräver att få gå ur EU.
