Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Du äger inte dina barn

27 jul , 2013, 10.51 NinaÖ

 
Du vet den där blicken som man får ibland, kanske av en kollega eller av en släkting. Just när man presenterat en ny idé eller berättat nåt viktigt. En tom blick  som helt saknar intresse, som egentligen inte möter min blick utan som fastnar på en tv-skärm eller fönstret bakom mig. Sedan börjar kollegan eller släktingen att tala om något helt annat eller surfa på sin telefon och humma ointresserat. Det kallas visst härskarteknik och är ett effektivt sätt att förminska den andra på ett otrevligt sätt.

Och så finns det de som lyssnar. Som tar mig på största allvar och som möter min blick, kommer med följdfrågor och skrattar åt mina skämt. En sådan är barnens gammelfarmor. Ingen har väl konverserat vår tvååring så som hon. Hennes intresse för hans värld är genuint, det är inte någon lek hon leker med honom. Och  jag lovar att han märker skillnaden. Till och med lillebror, nu två månader, talar hon till som en förstående varelse fastän han knappt öppnat sina öron och ögon än.

”Du äger inte dina barn” stod det på en hustavla hos en av mina kompisar när jag var liten. Då tyckte jag det lät konstigt. Nu läser jag in mycket i det. Bland annat att barn också förtjänar att bli lyssnade på och tas på allvar. De är inte bara små tamagotchin som råkat flytta in hos mig, de är medmänniskor från första stund. Men i trötthet och stress växer risken att glömma, att börja humma och titta över deras huvuden. Klart att man inte alltid orkar vara närvarande men jag vill inte sluta lyssna bara för att de är barn. Jag vill inte vara den som förminskar deras tankar och idéer. Tvärtom, jag vill hjälpa dem att flyga.

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *