Jag har också firat finländsk midsommar. Och nu är mitt huvud omplåstrat efter en skjutvapenolycka. Jag återkommer till saken. Men nu är allt över för i år. Nu går det bara utför. Midsommaren och därmed årets höjdpunkt är avverkad. Ska vi mulna till igen? Dags att börja planera för nästa års program redan? Jag orkar sällan ha stora förväntningar på mega-helgerna. Däremot har jag nästan alltid roligare än jag förväntat mig. Målet är inte att nå perfektion – för det lyckas, som konstaterat, sällan ändå.
Men vad firar vi då vid alla högtider? På midsommaren kommer Johannes döparen rätt långt ner på listan, vare sig vi vill det eller inte. Fruktbarheten och ljuset är trevliga saker som vi med all orsak kan uppmärksamma. Men jag har svårt med att det mitt i allt tänder på alla cylindrar bara för att det blir en viss helg. – Nu är det fest, perkele!
Alla behöver vi saker att se framemot. Men hur kan vi hysteriplanera inför och lovprisa trafikstockningarnas, drunkningsolyckornas och våldtäkternas främsta helg? Att solen eventuellt lyser lite mera än de flesta dar kräver väl inte galej som vore det sista dan?
I vår familj blev det inte (i år heller) varken drunkningstillbud eller fylleslag. Även om min panna är plåstrad efter provskjutning av luftgevär (med kraftigare rekyl än väntat) har det inget med urspårat firande att göra. Jag är ok. Det gäller inte alla som firat midsommar under helgen som gick. Femton döda tyder på att vädret har varit toppen i helgen. Hur sjukt är inte det?
Förut bodde jag i lägenhet med strömbrytare där ljuset antingen var släckt eller tänt. Nu har vi uppgraderat till boende med dimmer. Det är en av de bästa egenskaperna i hemmet. Belysningensmöjligheterna är oändligt många fler än ”av” eller ”på”. Sådant är ju också livet – sällan helt av eller på (om vi undantar gravens tysta mörker då). Det finns många nyanser av på. Det är knappast sunt eller logiskt att knäppa på fest-strömbrytaren och tro att allt partyljus bara ska strömma över oss. Då kan det bli överbelastning och någon propp går.
Det är bra med full effekt, då det behövs och vi klarar av ljuset. Ibland ska man släcka helt – för att låta ljuset från gatan sippra in, för det kan vara vackrare än man tror. Vi ska inte tro att bara för att vi brassar på för fullt under högtiderna så blir stämningen på topp. Men frågar du mig, tycker jag det är onödigt att vänta med firandet till någon kristen högtid som de flesta struntar i upphovet till. Tillfälle att umgås, äta gott och njuta av livet finns väl varje dag. Ja, förresten – behöver man inte heller vänta på speciella högtider för att gå i kyrkan. Högmässa ordnas varje vecka.
