För många markerar midsommarhelgen inledningen på semestern. Den avlönade ledigheten. Själv är jag frilans och har ingen betald semester, men har ändå några veckors ledighet under sommaren.
Ledighet. Fundera på vad det betyder. Och sen berättar du vad du har för semesterplaner. För det är frågan som många ställer till varandra i dagarna. ”Vad har du för planer i sommar?” Och när semestern är slut tävlas det om vem som haft den mest innehållsrika semestern. Gjort de mest spännande resorna, varit med om de fina upplevelserna, träffat flest vänner och släktingar och haft flest soltimmar och ätit godast mat.
Det är lätt att få prestationsångest för mindre, och det är lätt att få konstiga blickar när man på frågan om semesterplaner svarar ”inga alls”. Men för mig är ledighet just det. Att ha en blank kalender. Att slippa känna stress och krav. Att ta dagen som den kommer. Att ha tid till eftertanke och vila. De somrar som varit fyllda av aktiviteter har jag ofta känt mig tröttare efter semestern än jag var innan den började. Och idag vet jag att jag inte skulle stå ut om jag hade alla dagar uppbokade och inplanerade aktiviteter.
Jag njuter av själva ledigheten. Att slippa passa tider, att kunna vakna och låta vädret bestämma eventuella spontanaktiviteter. Ta bilen till havet om det är badväder, kunna stanna där så länge jag vill och sedan ägna kvällen åt repriser på teven. Om det ösregnar kan det mycket väl tänkas att jag sätter igång ett ommöbleringsprojekt eller storhandlar och lägger extra tid på matlagning. Men jag gör det då inte för att jag måste, utan för att jag har lust. Jag låter lusten styra hela min sommarledighet, och jag skäms inte för det.
Somliga reser utomlands. Nästan ingenting kan få mig att lämna mitt vackra Sverige under sommaren. De ljusa nätterna, den ljusa grönskan, högsommardoften och daggfukten under tidiga sommarmorgnar.
Och jag undrar hur många som har en fullbokad semester mer av tanke på vad andra ska tycka, eller för att ha en bra historia att berätta när sommaren är slut och det ska tävlas i fikarummet på jobbet? Om än inte medvetet, så kanske lite undermedvetet? Precis som så mycket annat i våra liv styrs av omgivningens åsikter och normer som vi inte ens vet hur det kom till från början. Statusjakt och yta att visa upp för andra, snarare än vi gör det vi själva innerst inne vill och vet att vi mår bra av.
Den senaste veckan har jag hört så många som ångestfyllt berättat om den kommande midsommaren, om firande som de egentligen inte gillar eller vill vara med om men som de upprepar år efter år för att det är så de alltid gjort och andra förväntar det av dem. Och det gäller inte bara midsommar utan fortsätter sedan hela sommaren. Människor som trängs med andra de inte gillar i sommarstugor, par som åker på campingsemester fast de vet att de kommer att gå varandra på nerverna särskilt om det regnar. Andra som ägnar sommaren åt att renovera eller bygga om inte för att det är nödvändigt utan för att gästerna kommer att brista ut i avund och beröm nästa gång de kommer på besök.
Och så går dagarna och livet springer ifrån oss i jakten på upplevelser att berätta om för andra och saker att visa upp för dem.
Jag har inga semesterplaner, andra än att ta dagen som den kommer. Jag har en hög olästa böcker och hoppas få lust att hinna läsa åtminstone ett par av dem. Jag hoppas på fint väder så att jag kan ligga i solen på stranden någon dag. I övrigt är jag öppen för stundens ingivelse, spontana infall och förhoppningsvis massor av tid att göra absolut ingenting. Det är vad jag kallar för ledighet.
Glad sommar!
