Vardagstro och söndagstvivel

Andetag

Vad jag egentligen ber om

4 maj , 2013, 08.35 NinaÖ

 

Gud som haver barnen kär
låt nu lillen somna här.
Mamma vill ju bara slappa,
surfa, tvittra, träffa pappa.
Egen tid är underbart
snälla John Blund kom nu snart.

Gud som haver barnen kär
se till mig som smällpigg är.
Fingerfärgen står i hyllan,
liksom saxen, limmet, myllan …
Hoppas mamma somnar snart
föräldrafritt är underbart.

Gud som haver barnen kär
hjälp oss med var dags besvär.
Orka mata, orka natta,
orka älska, orka skratta.
Tack för att du med oss går
du förbliver, Fader vår.

 

, ,

Läs också

7 kommentarer

  1. anna skriver:

    Den här tycker jag massor om, känner igen mig…

  2. NinaÖ skriver:

    Roligt att du känner igen dig! För mig kan traditionella böner, som Gud som haver, visserligen ge en slags trygghet men orden och det gammaldags språket känns inte riktigt eget. Den här bönen kommer ur hjärtat 🙂 sällan behöver jag så mycket hjälp av en fredens och fridens Gud som när jag nattar vår tvååring.

  3. Ylva skriver:

    Helt perfekt bön, kommer att användas även här i Frankfurt. Just så där är det, livet med småbarn (och småbarnens liv med föräldrarna). Så fantastiskt och samtidigt så krävande, så tröttsamt, så kaotiskt, så okontrollerbart, så nära gränsen till vansinne ibland.

    • NinaÖ skriver:

      Tack Ylva! Tyckte det var ganska träffande som den finska barnpsykiatern Jari Sinkkonen konstaterade i nåt av sina tusen uttalanden/böcker/artiklar, att det är konstigt hur någon som är så liten och ”oskyldig” som ett barn kan få en i vanliga fall rätt sansad och kontrollerad vuxen att bli så fruktansvärt upprörd, ja på gränsen till vansinnig ibland :/

      • Ylva skriver:

        Så är det. Tusen gånger har jag lovat mig att inte bli så där vansinnigt arg igen – och så blir jag det igen (och igen och igen). Man hamnar ju i så ohyggliga situationer med småbarn ibland (fem katastrofer före klockan nio är ju ingenting ovanligt hos oss, som du vet).

        Men det som jag tycker så speciellt bra om i bönen är att den så träffande beskrier båda perspektiven, ” ….fingerfärgen står i hyllan, liksom limmet, saxen, myllan…” , det är ju ett faktum också, precis som det är ett faktum att jag är trött på alla levande varelser klockan åtta (och därför är bergsäker på att alla barn behöver sova klockan åtta BASTA).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *