Vardagstro och söndagstvivel

Okategoriserade

Det går en ängel kring vårt hus…

18 Apr , 2013, 00.15 Maria Sundblom

 

Naturresurserna är slut. Oljan har sinat och vindmöllan orkar inte snurra. Då kan man re-cycla. Gå på den litterära loppisen och hitta gammalt som plötsligt är modernt. 2005 var det bomber i London och då skrev jag om det. Nu är det bomber igen och änglarna jobbar 3-skift. Hatar bomber och bombade typer mer än mycket annat.

”Det går en ängel kring mitt hus

Igen kom hon. Utan förvarning svepte hon in över staden, nuddade hustaken, fläktade förbi barnet på balkongen och kön vid affären men hon stannade inte där. Hon lade inte ens sin svarta vinge runt cyklistens axel eller skolbarnets arm. Hon fortsatte bara neråt, in under jorden. I mörka gångar flög hon och rispade upp både kind och särk innan hon i sista sekunden sträckte ut sina vingar till sin fulla bredd. Fulla bredden behövdes för att fånga in alla stora och små människor som explosionen kastade rakt in i hennes famn. ”Inte du, nej..inte heller du..ännu”..grät hon när hon såg vilka som låg i hennes famn. Hon blåste krut från en panna och rättade till en svedd lugg. Hon knöt en sko och lade den nygifta kvinnans hand i sin mans något brända. Ängeln blundade men tog därefter ett djupt andetag, strök bort tårklibbigt hår från ansiktet och sökte sig vidare genom mörka kanaler. Sen bar hon bara runt på dem som vid det här laget borde druckit sin morgonkaffe på jobbet, öppnat sin butik, bakat sin första kaka i sandlådan. Jag tror hon viskade förlåt mot deras halsar, för att hon inte hunnit fram i tid.

Dödens ängel hör livet till: men hennes uppdrag blir allt mer omänskliga. Hon lägger inte längre bara sina händer över trötta ögon, hon har fullt upp med att omfamna människor som andra människor dödar. Med flit. Hon flyger raketfart runt jorden för att fånga upp folk som blivit påkörda av flygplan i sina arbetsrum eller som bombats i molekyler när de står med matkassarna på ett tåg eller stigit ombord på bussen hem. Människor som inte borde ha hämtats på länge om inte någon fanatisk, oempatisk och ogenomtänkt skulle ha proppat skorna fulla med dynamit och struntat i att livet är heligt.”

Vissa säger att döden inte längre har någon plats i vårt samhälle men jag tycker tvärtom. Att livet sällan får feta rubriker.

Läs också

2 kommentarer

  1. Vackert skrivet i sig. Men: Det är inte vi som behöver och letar efter naturresurser. Det är några andra. Några som har obegränsade resurser att evigt låta all utvinning, degradering och resurssniket kommando rulla vidare. För att etiskt väcka dessa har de där flygplanen kört in i någons kontor! Hjälpte det alls ..?Det gäller förvisso att våga välja sida, inte minst för en kristen. Inte slå de slagna med användning av propagandans floskler. Bättre kanske då att utelämna allusion på tidningsrubrikerna helt från predikan eller uppbyggelseskrifter. Offren som tar till vapen är kanske dock de vittnen som behövs, som kanske i sista minut kunde få de många att väckas för att inse vilken förödelse de starka i världen anser rimlig för att upprätthålla SIN makt…

  2. Babs skriver:

    Maria, så underbart vackert – och så sant <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *